Martin går på AA möten, men han har druckit ändå.
Fast jag vet inte riktigt. Jag tror inte att han har druckit på en hel vecka.
Jag går själv på "anhörig-möten" och där får man veta att man inte ska bry sig om drickaren utan låta honom/henne dricka ifred och istället lägga energin på att jobba med sig själv. Eller går och går, jag har varit på 2 stycken hittills. Men jag var tvungen att göra något, för jag kände hur jag höll på att gå sönder.
Det känns bättre nu i alla fall. Martin känns mer närvarande i vårt förhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar