Martin

Han drar in mig igen...
i sitt liv
i sin misär

Han fångar mig med en mening skickad 2 dagar tidigare på msn.
En mening som gör att jag tror att han tagit livet av sig

mitt medberoende triggas omedelbart och jag ringer hans mamma som förklarar att det varit illa, men att det är bättre.

Flera timmar senare får jag tag på Martin på msn och han berättar hur det är...

Hur han avancerat i sitt missbruk efter att ha tillbringat 24 timmar om dygnet med knarkare...

Han säger det inte rakt ut, men jag fattar...

att han inte bara är alkoholist längre

och jag känner

att jag inte orkar med mer

och jag säger det till honom...

jag orkar inte

och jag loggar ut från msn

Stora Onanidagen

Säga vad man vill, men jag kom inte till skott förrän sent på kvällen,
tillsammans med Hansl i andra änden av luren.

Vi gjorde i och för sig inte något speciellt av det.

Telefonsex är lite "business as usual" i vårat förhållande.

Hoppas att alla som deltog hade det riktigt skönt!

Lunch på stan

Jag tog med mig en väninna när jag skulle äta lunch med min bror igår.

Halvvägs genom lunchen påpekar väninnan att brorsan inte hade sin ring på sig.

Brorsan berättade att han fått eksem där ringen satt, så att han inte kunde ha den på sig och sedan klämde han ur sig att han inte tycker att ringen är fin.

Jag: Det är ju DU som har valt ringarna! Hade jag varit din fru hade jag häftat fast ringen i pannan på dig innan du gick hemifrån på morgonen.

Mmm...

Dagdrömmer mycket nuförtiden.

Tänker tillbaka på ögonblick som vi tillbringat tillsammans, eftersom minnen är det enda som kan hjälpa mig genom dagar då jag saknar Hansl så himla mycket.

I går kunde jag omöjligt släppa tanken på när vi senast hade sex i Hansls dusch.
Jag älskar att titta ner och se hur han rör sig in och ut i mig och den bilden var som fastetsad på näthinnan.

Men idag...

...tänker jag på när vi promenerade i sanden och tittade efter fossiler.
Jag hittade en flintsten som jag gav till honom och han blev alldeles till sig.
Han hittade en brun fossil och sa: This is for your daughter.

Jag stoppade stenen i fickan och glömde bort den.

Idag hittade jag den och nu ligger den på mitt skrivbord och påminner mig om Hansl.

Längtan

Väckarklockan ringer...

som ett halvdött vrak sträcker jag ut armen och famlar efter snooze-knappen

för att få nio minuters mikrosömn

jag vänder mig om och sträcker ut armen åt andra hållet,

men där är det tomt

och det är varken konstigt eller ovant,

men det är ensamt

Jag vänder mig igen, för att inte påminnas om den tomma delen av sängen.

Jag vill inte tänka på att han är så långt borta.
Jag vill inte tänka på att jag inte har någon aning om när vi ska ses.

Plötsligt låter väckarklockan igen,

jag hann inte ens somna om.

men ååh...

Har man inget viktigt att bråka om så kan man alltid hitta på något...

exakt vad vi pratade om är kanske inte så viktigt.
(Det var i alla fall inte om något jävla beslutsfattande - skithoroskop)

Jag kallar det att Hansl är pessimistisk och han säger att han är realistisk.

I alla fall är det en jättekontrast mot mig, som är optimistisk.

Jag blir bara så himla irriterad när han dissar mina "fina" idéer och bara tar upp allt som är negativt med dem.

Optimistiskt förbannad

Flummigt värre

Jag läser horoskopet och det är väl inte som att jag tror på det på blodigt allvar...

För ungefär 5 år sedan var jag tillsammans med en kille som av en händelse hette samma som Martin, men han kom från en annan stad.

Och det var så att jag läste Metros horoskop och det stod i både hans och mitt att han skulle göra slut med mig...
Jag garvade när jag läste det, men sedan på kvällen så dumpade han mig.

.................................................................................................

I alla fall, så stod det så här i Hansls och mitt horoskop idag;

(mitt)
Du önskar att en viss person kunde visa sig mer beslutsam. Försök att undvika en sammandrabbning.

(Hansls)
Ett beslut du är på väg att fatta kommer att få vittgående konsekvenser - tänk dig noga för!

Vad glad jag skulle bli om han kunde besluta sig för att komma hit...

Hur man raggar på Facebook

Jag fick ett brev på Facebook och egentligen så är det roligaste med det här brevet killens namn, men jag är så snäll att jag maskerar det.


*svarar inte*

Wedding

När jag kom hem häromdagen hade jag en inbjudan till ett bröllop liggande innanför dörren.

Den var inte helt oväntad, för den blivande bruden ringde och förhörde sig om jag fortfarande träffade Martin, för en månad sedan.

Så vi har väl inte så jättetajt kontakt, men vi är båda överens om att vi ska umgås kravlöst. Det ska liksom inte finnas något: Men jag ringde dig sist.

Hansl blev i alla fall inbjuden, men jag sa till henne att hon inte ska känna sig tvungen att bjuda honom, eftersom de aldrig har träffats.
Hon sa att det inte var någon fara och började genast planera vilka som skulle vara bra att bordsplacera i närheten av honom.

Hansl är i Tyskland

Han har åkt och fiskat med sin pappa och de ska vara där hela helgen. Det innebär korta samtal, som obligatoriskt börjar med att det är dyrt att ringa från Tyskland till Sverige.

Och det slog mig idag hur lätt det skulle vara för Hansl att vara otrogen mot mig, men han är inte kapabel att göra något sådant.

Sedan tänker jag tillbaka till när jag kände att Martin aldrig skulle göra något sådant mot mig.
Till och med när han erkände att han varit otrogen, var det enda jag kunde tänka:
Han kan inte ha varit otrogen - Inte MIN Martin.

Jag kunde inte förstå varför. Jag trodde att otrohet var något man ägnade sig åt när förhållandet stagnerat. När man tappat gnistan, liksom.

Jag och Martin var nyförälskade - Vi hade massor av sex, och då menar jag massor.
När vi sov tillsammans väckte han mig varannan timme för att han var kåt

och jag sa aldrig nej - aldrig...

men det räckte tydligen inte för det bipolära helvetet.

Klamydia från Karlstad

När jag och Martin dejtat i 2 veckor fick jag ett brev poststämplat i Karlstad. Det stod att jag eventuellt var smittad med klamydia och att jag var tvungen att ta ett klamydiatest.

Eftersom jag bara haft sex med en Karlstadsbo i hela mitt liv, ringde jag upp honom.

Jag: Har du något att berätta?
Han: ??
Jag: Jag fick ett brev idag om att jag kanske har klamydia.
Han: ??
Jag: Det var poststämplat i Karlstad
Han: Jahaaa, alltså jag har träffat en tjej och vi har båda testat positivt, men vi tror att det kommer från hennes ex.
Jag: Jaha... Jaja, tack så mycket då och lycka till.

Det visade sig att jag inte hade klamydia. Jag trodde inte det heller, eftersom vi använde skydd, men helt säker kan man ju aldrig vara.

Men 2 saker irriterar mig fortfarande med den här historien:
1. Vafan menar de med att poststämpla sådana brev, så att man vet var de kommer ifrån.
Det hände en annan vän till mig också; En viss kille ringde henne p g a att han såg var brevet var poststämplat.
2. Killen försökte låtsas som om han inte visste vad jag pratade om. Man ba: Suck!

Treated as a piece of meat

När Hansl berättar om de ställen han varit i Sverige så pratar han mest om de ställen han varit och fiskat på.

Men det finns en till historia om en stad i norra delen av Sverige: Umeå

Och jag har inte varit i Umeå sedan jag var 14, så jag har ingen aning om det stämmer eller ej.

Hansl: The women are like crazy. When you're out in a bar, they grab your nuts and your ass and they rub themselves against you. They're all over you and if you wanted to, you could sleep with a different girl every night.

Enligt Hansl så jobbar de flesta tjejerna i vårdsvängen eller studerar för att bli det.
Det ska tydligen vara en stor brist på killar där.

Hansl: And there were women all ages... I felt like a piece of meat.

Besök från landet

När jag var 29 hade jag kontakt med en kille som var från Karlstad.
Jag bjöd hit honom över en helg.
Vi var officiellt bara kompisar, men helgen slutade med att vi hade sex.

Fast det roligaste var när vi skulle åka in till stan och killen blev åksjuk av tunnelbanan.

För att inte tala om vilken skräckupplevelse det var för honom med roterande dörrar.
Han ba: Hur gör man?

De hund

Hansls mamma frågade mig vad som krävs för att de ska få ta in sin hund i Sverige.

Och även om jag uppskattar att hon tänker ett steg längre - till när Hansl bor hos mig, så känns det som om jag förväntas vara ett uppslagsverk av regler och förordningar. Hansl gör likadant, förväntar sig att jag ska kunna allt.

När jag och dottern var där pratade vi om hundens svans

Och det var hysteriskt kul, tyckte i alla fall Hansl och hans pappa.

Jag: What's so funny?
Hansl: We use that word for something else.

Ni förstår va? De säger kanske Schwanz eller något liknande, men de menar KUK. *förklarar*